Fostran i förskolan – en auktoritär styrning?

”Tack för att du ringde. Hej!”

Jag lägger ifrån mig telefonen efter det avslutade samtalet från min dotters skola. I kroppen känner jag hur lejoninnan växer inom mig. Jag vill beskydda mitt barn med nyvässade klor.

”Varför jag reagerar jag så här starkt?, tänker jag och pillar lite förstrött på telefonen som ligger på armstödet. Hur hade jag som pedagog reagerat i samma situation? Inte lejoninnestarkt. Dock med medkännande. Med empati. En famn… Skillnaden är att till mitt barn har jag ett känslomässigt band som är djupare än till de barn jag möter på förskolan. Och så ska det vara. Det är helt rätt och riktigt. Jag är inte förälder på min arbetsplats. Jag är pedagog. Men jag är människa. En människa som känner… Hur hade jag agerat som pedagog i den uppkomna situationen jag nyss fick berättat för mig? Hur hade jag hanterat problemet? Och vad innebär begreppet fostran? Blir fostran i förskolan en auktoritär styrning istället för meningsskapande av ett demokratiskt samhälle och dess processer? Hoppas jag verkligen inte, men det är något som tål att funderas över. Dock inte nu, men om en stund. Nu är jag lejoninnan som ska hämta hem sitt barn. Just nu är jag förälder.”

 

lions-ylla.1179902999

/Ateljéristan

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s