Gumman och katten

Eftermiddag, dagen före julafton. Det snöar. Stora lapphandskeflingor faller från skyn. Vindstilla. Gumman reser sig lite från pinnstolen, tittar ut genom fönstret, hummar och vänder sig till katten som ligger ihopkurad på det galonklädda sofflocket och säger, ” Ja du, kattskrälle, nu blir det en magiskt natt. Sanningar kommer avslöjas och förväntningar införlivas. Så är det.” Gumman tar stöd mot bordet, puttar ut stolen med vaderna och går fram till vedspisen. Trasmattorna ligger likt snubbeltrådar på linoleumgolvet under hennes hasande fötter. Hon böjer sig mödosamt ner för att plocka upp ett vedträ från korgen bredvid och säger suckandes, ”Ja du, kattskrälle, det kommer verkligen att bli en magisk natt…” Katten tittar lite slött på gumman, vrider på sig och lägger sig sedan till rätta igen med stängda ögon. ”Ja ja, ligg du där. Jag vet vad jag vet. Så är det. Jag känner det på mig. Och jag brukar alltid ha rätt. Jag är ingen dumming ska du veta.” Det brinner nu ivrigt i vedspisen efter det nyss tillförda bränslet. Gumman stänger luckan, aktar sig för snubbeltrådsmattorna och återvänder till sin plats – pinnstolen vid fönstret, ”Ja du kattskrälle, jag ska berätta en historia för dig vare sig du vill eller inte. Så är det.” Katten tittar upp igen med halvstängda ögon som för att säga, ”Låt höra…” Gumman för ner glasögonen som suttit likt ett diadem på hennes huvud till näsan, drar sin surfplatta närmre och petar med darriga fingrar sig fram till en bild och börjar berätta…

Ja, VAD kommer gumman att berätta? Ingen som vet. Om man inte lyssnar. Hör henne berätta. Det kan ju vara precis vad som helst! En historia om en tomte med en rosa Cadillac och en anka gömd i bakluckan? Historier om gummans barndomsjular? Olycklig kärlek? En illvillig varg som kommer och förstör på självaste julafton genom att äta upp julskinkan? Ja det kan vara precis vad som helst, vilken historia skulle du helst velat att gumman berättade? Vad tror du att hon kommer att säga eller göra? Vilka förväntningar har du? Ibland är det så att vi hör och ser det förgivettagna hos oss själva. Vi har redan en sanning. Min egen tolkning blir till det som är riktigt och rätt. Därför är det enormt viktigt att få dra sina tankar genom någon annans huvud. Annars blir vi ensam med våra så kallade ”sanningar”. Lika viktigt är det att få reflektera med någon när man helt enkelt inte vet, ”Nä, helt på riktigt, jag har ingen aning om vad gumman kommer att berätta… Alltså, helt på rikt, jag vet inte…” Så summa summarum, för dialog. Och gör det ofta. Annars har man ingen aning om den fortsatta handlingen i berättelsen, organisation, vad andra känner eller vad det nu månne vara, utan går omkring i sin egen lilla bubbla och bara tror sig veta. Det var dagens mummel. Ha de gott!

/Ateljéristan

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s