Dilemmat med lucka nr fyra

Det anordnas en ”stafettjulkalender” med frågan: Vilken bok har betytt mest för dig som pedagog? Ivrigt räcker jag upp handen, som sittandes i en skolbänk, viftar och håller på. ”Jag!!! Vilken ”lucka” blir min? Kommer dock bli svårt att välja bara en…” Jag får lucka nummer fyra. Fjärde december. Hjärnan går på högvarv, någon trycker gasen i botten, plattan i mattan och fröken Prestationsångest skrider så sakteliga fram ur dunklet och pickar mig på axeln, harklar sig och säger, ”Nu gäller det att hitta en originell bok, speciell… en som sticker ut. Bra och med ett tydligt budskap, vilka har jag läst nu igen…? Sablars, varför skulle jag vifta så!?!” På andra axeln pickar plötsligt fröken Menstruntsamma. Fröken Menstruntsamma är bra, trevlig, inte lika pretentiös och krånglig utan enkel och uppriktig, hon viskar i mitt öra, ”Tänk på farbrorn i biblioteket…”

Farbrorn i biblioteket, vem tusan är det kanske du undrar? Försök att skapa dig en inre bild av det jag nu ska berätta: En ensam farbror i ett bibliotek, sittandes i en fåtölj, omgiven av böcker, böcker, böcker och ännu fler böcker. Förvisso inte så märkvärdigt med tanke på att han befinner sig i ett bibliotek, inte märkvärdigt alls, utan det märkvärdiga ligger i det han uttalar, ”BUENO ¿Y AHORA QUE SÉ TANTO QUÉ?” fritt översatt till svenska, ”BRA, OCH NU VET JAG VAD?”. Dagens bekännelse=jag talar inte spanska. Nix, därför kan jag inte svära på att översättningen är rätt och riktig=ta den med en klackspark. Det spelar dock ingen roll, egentligen, utan det är vad jag tänker om dessa ord som är av betydelse. Dessa ord provocerar mina tankar kring lärande och kunskap. Och har betydelse för mitt val av bok bakom lucka nummer fyra. Jag tänker ge mig själv rätten att fabulera fritt kring farbrorn i biblioteket. Vi kan anta att han suttit och läst alla dessa böcker i ensamhet. Läst och läst. Plöjt sig igenom en till synes oändlig åker av ord och formuleringar. Sedan slut. Han har läst den sista meningen med tillhörande punkt, slagit igen boken varav ett litet dammoln puffar ut och farbror nyser lite försynt. Han torkar sakta och omsorgsfullt sin stora näsa med en näsduk vilken han halat fram ur sin vänstra skjortficka, puttar sedan försiktigt ner den igen och placerar sina händer mellan sina knän, ”BRA, OCH NU VET JAG VAD?”. Jag ser sorgen i hans ihopsjunkna kroppshållning, han ser så liten ut där han sitter i sin fåtölj, som om han har gett upp och ser ingen mening med eller värde i att söka ytterligare kunskap. Han har ju läst allt, kan allt, vet allt… Och ändå vet han ingenting. Om och ifall det är så farbror tänker, att det är meningslöst att söka mer kunskap, då har han tveklöst fel. Och vi är nog rörande överens om att han inte vet allt. Det finns inget sådant kunnande, enbart ett förändrat.

Tänker även ge mig själv rätten att ge ett råd, eller snarare flera, till farbrorn, ”Börja om. Plocka upp en bok du redan läst. Du kommer att upptäcka nya infallsvinklar, klurigheter, aha-upplevelser, finurliga formuleringar, insikter och braigheter utifrån de kunskaper du har förvärvat sedan du läste den boken senast. Varför, kanske du undrar? Jo, enkelt svarat, allt hänger ihop och påverkar oss. Det vi läser, upplever, känner, ser, minns… Gå ut i parken, ta en öl på en pub. Samtala. Läs. Håll någon i handen. Dansa. Detta kommer att berika och därmed kanske ikull kasta, ifrågasätta och omvärdera de kunskaper du redan besitter. Det kommer att ske ett förändrat kunnande. Och en sak ska du veta, det är svårt att låta bli att lära. Det är i stort sett omöjligt som vaken och levande.” Jag vill ge farbrorn detta råd för jag tänker att det är när man inser detta som det är läge att utropa ”Eureka!”. Inget är linjärt utan ALLT är rhizomatiskt.

Okej, vad i HELA friden har detta att göra med mitt bokval? (Om du orkar så läs gärna vidare, kommer till det, annars hoppar du direkt till boktipset.) Kommer fem minuter försent till jobbet, men väl på plats minglar jag under dagen runt bland mina kollegor med dilemmat: Vilken bok har betytt mest för dig som pedagog? Det blir dagens snackis, alla jag frågar kan svara relativt snabbt och nästan alla delger sina svar som anekdoter. Jag resonerar med två av mina kollegor kring frågeställningen när vår vaktmästare flikar in i samtalet, ”Jesper Juul” Jag blir glad i hela hjärtat av att de jag möter med undringen är uppriktigt intresserade, engagerade och gladeligen delar med sig av sina erfarenheter. Sedan tänker jag, ”Undras när Kjell ska ha tid att göra de där stafflierna jag vill ha till ateljén… Vi måste boka ett möte snarast.” Under dagen blir det en slags topplista över ”böcker vi minns”, men i konsensus inser vi att dessa böcker har svårt att stå helt allena dock finns det de som varit en slags vägvisare – en kompass i rätt riktning. D- som i Robin Hoods båge, Lyssnandets pedagogik, Om värden i omvärlden, Glasfåglar bland molnen, Bygg och konstruktion, Att göra lärandet synligt, Att fånga lärandet, Pedagogiska kullerbyttor… De ingår i ett större sammanhang, de kompletterar varandra, väcker nya tankar och djupare förståelse tillsammans.

Och har ni tänk på hur en text får en annan innebörd efter ett möte med författaren? Författarens röst talar till mig under läsningen med nyanser i språket och det är ganska lätt göra sig en bild av personens kroppspråk. Jag tänker på en man inom mina sammanhang, när jag läser dennes texter hör jag honom tala, får en inre bild av hur han vrider sin kropp, lägger tyngden på det främre benet, vrider på huvudet lite och plirar pillemariskt med ögonen bakom sina glasögon och på så sätt betonar en problematisering för att sedan le. Tänker också på en vän, jag kan inte läsa hennes bok utan att höra hennes underbara småländska dialekt. Detta bildar en annan slags helhet. Ungefär som att komma hem till någon för första gången, trots en längre vänskap. ”Jaha, så här har han/hon det… Okej, inte riktig som jag har tänkt att det skulle se ut, men det förklarar saker och ting.” Tyvärr har jag inte än mött kvinnan bakom boken jag valt till lucka nummer fyra. Detta innebär att jag har läst denna bok med egen röst, dock många gånger, vid olika tidpunkter/skeenden i livet och därmed med olika infallsvinklar. Och varje gång jag läser den lär jag mig något nytt. Såärdet. Nu ska jag sluta med mitt mummel och leverera ett boktips. Punkt.

PS! Visst är du lite nyfiken på vilken bok fröken Prestationsånget skulle ha valt? Helt uppriktigt sagt densamma som fröken Menstruntsamma, dock hade det varit en högtravande och lång recension. Nu blir den delvis högtravande och väldigt kort istället.

/Ateljéristan

  • Vilken bok har betytt mest för dig som pedagog?

Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande

Elisabeth Nordin-Hultman

Summering: Genom sin avhandling/bok vill Nordin-Hultman visa på att i relation till de möjligheter och normer som de olika miljöerna och aktiviteterna utgör i förskolan är barn inte på ett speciellt sätt utan de blir – vi konstruerar barn genom förskolans miljöer och pedagogers förhållningssätt.

… när man säger något om barn, säger man därmed också alltid något om barnets sammanhang och miljö. (s. 176)

Varför försätts barn överhuvudtaget i situationer och aktiviteter som kanske upprepade gånger får dem att framstå som avvikande och som ”fel”? (s.25)

Hur barnen uppfattas och förstår sig själva kan alltså ses som beroende av de sammanhang och miljöer i vilka de handlar och iakttas. (s.52)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s